Ett inlägg utan ekonomi men med lite politik

Invandrare inom vården

Såg nyss filmen Se upp för dårarna

Två tjejer i 20-årsåldern. Så lika, så olika. Elin, dotter till en självupptagen kriminalprofessor, och Yasmin vars pappa är en turkisk hjärtkirurg som får nöja sig med att köra tunnelbana i Stockholm, träffas när de söker till Polishögskolan. Tuffa intagningsprov, röriga kärleksrelationer och känsliga familjeförhållanden sätter deras vänskap på prov i väntan på intagningsresultatet…
”Se upp för dårarna” är en kärleksfull berättelse om utanförskap och vänskap, om stolthet och fördomar, om två tjejer med huvudet på skaft och framtiden för sig.

Det jag kom att tänka på då, hur är det idag då det gäller fall liknande Yasmin pappas? Får invandrare börja jobba inom vården efter att de lärt sig grundläggande svenska? I filmen så får han ju inte ens möjligheten från början även om han skulle lära sig svenska som jag fattade det. Men i slutet då han visat vad han kan då erbjuds han jobb om han lär sig mera svenska. Om detta var taget ur verkligheten hur skulle det ha slutat då? Vad jag vet så fattas det alltid folk inom den vanliga sjukvården och äldrevården. Varför erbjuds inte invandrare med utbildning från sitt hemland en svenska kurs och sen får de göra något prov som kan visa att de har kunskapen om de inte har diplom eller betyg att styrka det med. Känns som ett himla slöseri med resurser om de ska sitta och köra tunnelbana eller städa på sjukhusen.

Men nu vet jag ju inte hur det igentligen ligger till.